Blogg

Culture eats strategy for breakfast

Redan innan det blev officiellt att jag skulle börja arbeta på Ellos fick jag en del kloka råd, både från nära kollegor och från vänner i näringslivet. Och jag tror det kan vara intressant för er bloggläsare att få ta del av en del av det, eftersom det också så tydligt visar en uppfattning. Uppfattningen att det vi gör som forskare är väldigt långt från verkligheten, och att man verkar uppfatta forskaren som någon som aldrig förstått hur det är ”där ute”. Det är rätt kul tycker jag, eftersom min uppfattning inte alls är sådan. Jag har ganska länge hävdat att det inte är så stora skillnader mellan forskning och praktik – åtminstone inte inom det fält som jag verkar: handeln.

Det jag bl.a. fått höra är att ”nu får du verkligen känna på vilken press det är där ute”; ”nu får du bekänna färg”; ”det är nog bra för dig att vara här ute ett tag, men du kommer nog att flytta på dig rätt snart”; ”wow, vilken tur du har som fått ett sånt höjdarjobb” och liknande. Jag har också märkt från forskarkollegor att de nästan varit förfärade; ”men va? ska du? du som har en sån spikrak forskarkarriär…”; ”hur kan du välja det spåret” och ”hur blir det nu med handelsforskningen på högskolan?”. Självklart har det också kommit uppmuntrande kommentarer som ”du går alltid i bräschen och gör det vi andra bara drömmer om! BÄST!” (vilket personligen är min favoritrespons, eftersom den kommer från en av mina närmaste vänner och forskarkollegor, en tjej som är duktig forskare och samtidigt något så ovanligt som jordnära).

Efter en ganska kort tid på min nya arbetsplats kan jag konstatera det jag redan visste – inget nytt under solen. I verkligheten finns precis samma stress och press som i akademin, osäkra människor, duktiga människor, goda själar och lite mer egoistiska dito. Men alla är människor och alla vill bli sedda och betyda något. Det enda som verkligen skiljer sig från min andra arbetsplats är antalet steg jag går. Och trappor. På Ellos finns en härlig vana av att mötas, där medarbetare sällan sitter på sina arbetsplatser, utan träffas på olika platser för diskussioner och workshops. Mitt aktivitetsarmband (och mina ben) har fått ett härligt uppvaknande, även om det kommer ta lite tid för mig att gräva djupare i företagskulturen och på allvar förstå organisationen som jag ska arbeta i. För det viktigaste man har framför sig när man byter arbetsgivare är att förstå företagskulturen, dess värderingar (både det som sägs explicit och implicit) och vad det är som ”makes people tick”.

Kultur_frukost

Under en tid hade jag förmånen att arbeta i en styrelse där Göran Carstedt var med. Göran har på sin meritlista bl.a. en VD-post på IKEA i Nordamerika och en doktorsexamen. Och Göran har lärt mig en del viktiga saker. T.ex. att: kultur är så mycket större än struktur, att människor alltid går före organisering och att värderingar inte är en ”mjuk fråga” utan en ”avgörande fråga” för framgång. Har man inte en väl genomtänkt värderingsgrund i sitt bolag så är ofta framgång resultatet av tur. Men de som tar värderingsfrågor på allvar och har framgång, skördar frukten av ett konsekvent och målmedvetet arbete som kan beskrivas som skicklighet. Jag kommer osökt att tänka på Mark Fields citat: ”culture eats strategy for breakfast”. Något han sa under sina år på Ford Motor Company.

Förstår ni kulturen på den arbetsplats ni befinner er på? Känns det som att ditt företag är värderingsstyrt eller är det en arbetsplats som bara har tur? Det där kan vara ganska obehagliga frågor att få, men de är viktiga. På riktigt! Själv tänker jag ibland att den kultur som finns inom akademins väggar är på väg att påverkas av kortsiktiga strategier. Akademin som alltid haft som uppdrag att åstadkomma vetenskap börjar prioritera aktiviteter som inte stämmer mot den grundläggande kulturen. När målet är att jaga pengar och prestige och där aktiviteter som externt finansierad forskning och publicering är det viktigaste, ja då börjar varningsklockorna att ringa. För kunskap är något annat än affärsverksamhet, och måste också vara det som är varje akademis mål. Men även i detta fall lugnas jag när jag tänker på Mark Field. För strategier som att universiteten ska dra in mer externfinansierad forskning, kommer att konfronteras av en uråldrig akademisk kultur. En kultur som säger att att först kommer vetenskap. Alltid vetenskap!