Blogg

Vem vågar tacka nej?

Ibland är det bra att resa bort. Då får man tillfälle att tänka. Och framför allt; man får lite perspektiv både på sina vardagsbekymmer och de större utmaningarna.  Om man dessutom har förmånen att resa iväg och delta på en forskarkonferens, lyssna på nya idéer, träffa spännande kollegor och få en möjlighet att resonera med människor som intresserar sig för samma typ av utvecklingsfrågor, ja då känner man sig lyckligt lottad. Och det är just vad jag är – lyckligt lottad! Men jag är också ganska orädd av mig och en kombination av dessa två tillstånd gör att jag allt oftare ställer obekväma frågor. Givetvis gör jag inte detta utav elakhet, utan därför att jag ser att saker kan bli bättre om människor verkligen tänker igenom sina beslut och aktiviteter.

Det är kanske inte så taktiskt att fråga ett konfektionsföretag vad de tänker göra för att minska den överkonsumtion som börjar bli sjukligt hög, och hur de ska komma ifrån sin omsättningsstyrning. Men det är strategiskt klokt, eftersom vårt samhälle måste förändras mot mer hållbar konsumtion. Det är inte en rekommendation eller en önskan från några få. Det är ett ABSOLUT MÅSTE! Det är inte hållbart att producera prylar som kräver enorma resurser och som dessutom kastas på soptippen efter bara några få konsumtionstillfällen. Kläder måste i högre grad kunna återvinnas, de måste hålla mycket längre än vad de gör idag och de måste märkas så att konsumenterna ser plaggens livscykel.

Den här typen av förändringskrav är inte bara något som man kan blunda för som modeaktör idag. Man måste våga möta kraven, förstå dem och bidra till en bättre utveckling av hållbart mode. Och då måste man också våga se utanför sin egen trånga värld och söka nya samverkansaktörer. För det finns många som arbetar med utbildningsmaterial för hållbart mode och det finns så mycket man kan göra själv som konsument, som att t.ex. laga sin väska istället för att slänga den. Utbildningsradion har flera avsnitt där man kan lära sig mer om textilproduktion, hur man skapar en hållbar garderob och hur man byter och säljer på ett smart sätt. Alla sådana aktiviteter är i min värld också sådant som modeföretagen borde lära sina kunder. Investeringar i sådana åtgärder kommer troligen inte att bidra till högre omsättning men kanske till en långsiktigt högre kundnöjdhet.

Jag har en kollega som berättade för mig att hon hade köpt snygga vita påslakan med en broderad spetskant till sin mamma. Hon var själv väldigt glad över presenten eftersom hon visste att det var bra kvalitet och hon var säker på att mamman skulle bli glad. Men hon blev fullständigt tagen på sängen av sin mammas reaktion: modern blev nästan arg på sin dotter. Hon spände ögonen i henne och sa ungefär så här ”det får väl gå för den här gången, men gör aldrig om det här. Köp inte saker till mig som jag inte behöver. Vi har hur många påslakan som helst hemma och det är fullständigt slöseri att köpa fler.” Det var en kvinna som vågade säga nej! Det glädjer mig att höra om sådana människor och jag tror det finns många där ute som tänker på samma sätt. De tackar nej till onödig konsumtion. Och ju fler som tackar nej, desto större blir pressen på företagen att utveckla sina affärsmodeller och hitta nya sätt att överleva på. Kanske kan en idé vara genom att sälja utbildning till sina kunder, lära dem att laga, sy om, återvinna, byta och sälja?